Försvarsfrågor har alltid varit viktiga för mig. Det var en självklarhet att jag skulle utföra militärtjänstgöring. Min far hade gjort det och även om han tillhör manskap, är han dock korpral till militärgrad. Min farfar var medicinieöverstelöjtnant och frontveteran, hans far kapten och veteran från två världskrig.
Militärtjänstgöring i Flottan
Jag utförde min militärtjänstgöring i kontigent I/1999 i Flottan, i Finska vikens Marinkommando. Efter att jag upphöjts till matros beordrades jag till underofficerskurs som jag utförde som kursens primus med befattningen kustartilleriets eldstations kalkylunderofficer. För slutdelen av min tjänstgöring ansökte jag om posten som ordförande för Marinsoldatkommittén MSTK och blev antagen. Uppgiften var oerhört intressant, eftersom jag representerade hela Finska vikens marinkommandos samtliga beväringar och fungerade som länk mellan dem och stampersonalen.
Ett stort område att bevaka
Finska vikens Marinkommando var ett stort administrativt område som innefattade vaktposter allt från östra Finska vikens ”kalla” fort i Pellingeområdet, till av beväringar flockade Stora Mjölö och Mäkilo, hela vägen långt in till gränsen av Nylands Brigads vattenområden.
För mig var det en ärosak att besöka alla områden som hörde till mitt ansvar, således spenderade jag en hel del nätter också efter underofficerskursen bland annat på Stora Mjölö och Mäkilo, men också på de ”stenar” som redan då hade omvandlats till övervakningsfort.
Jag strävade så gott jag kunde att bidra till förbättringar i beväringars tjänsterelaterade frågor, men deltog också bland annat som beväringsrepresentant i en planeringsgrupp som hade som uppgift att undersöka tjänstsäkerhetsförhållanden bland stampersonal. Den tjänsteförhållandeförfrågan som jag skapade lär ska ha varit i bruk långt in på 2000-talet och ett flertal respondenter lär ha undrat vem denna ”undersergeant Meurman” månne är. På hösten fick jag min tredje befordring under mitt första år som aktivt värnpliktig. Jag blev hemförlovad som sergeant på milleniumafton, 31 december 1999.
Jag övervägde att ansöka om förlängd tjänst i form av efterhands reservofficersutbildning, till vilket jag även erhållit rekommendation av mina förmän, men en tidsbunden fast anställning med månadslön i civilvärlden drog det längre strået.
Som tack för insatserna placering bland dem som inte repeterar
Tråkigt nog blev jag placerad i krigstida placering baserat på sista uppgiften (och inte enligt den specialutbildning ja erhållit i underofficerskolan) i stabuppgifter, vilket i praktiken innebar att jag aldrig skulle kallas in för repetitionsövningar. Stabunderofficerare har inte särskilt ofta kallats in för repövningar under senaste 20 åren och så kommer det antagligen att förbli även framledes.
Samma möjligheter för frivillig försvarsverksamhet fanns helt enkelt inte då som nu.
”Nog tänkte det bli yrkesmilitär av mig också…”
Jag övervägde på allvar en karriär som yrkesmilitär och min högsta förman gällande tjänstefrågor, Finska vikens Marinkommandos (SlMepa) kommendör, kommodor, sedermera flottiljamiral och doktor i militärvetenskap Bo Österlund rekommenderade mig starkt att fundera på frågan. Han lovade skriva ett rekommendationsbrev åt mig för kadettskolan, där det något tidigare öppnats möjligheten att ansöka också som underofficer, genom att avlägga reservofficerskursen som en så kallad snabbversion (krigstida ledares kunskapshelhet).
Jag glömmer aldrig hur Österlund med allvarlig min sade: ”Försvarsmakten behöver män som ni.” Jag lovade fundera på saken och tackade för möjligheten till rekommendationsbrevet.
Jag bestämde mig dock att jobba ett år, eftersom jag blivit rekryterad av min egen hemförsamling till ett års tidsbunden ungdomsarbetsledartjänst. I slutet av året ringde jag dock aldrig SlMepa:s kommendör för att få rekommendationsbrevet, utan fortsatte arbeta och ansökte senare om studieplats. Före jag märkt av det, hade jag varit 6 år som ungdomsarbetsledare, håret hade vuxit långt igen och den goda konditionen efter militärtjänsten åtminstone till viss del tagit en törn. Framför allt var den högsta möjliga ansökningsåldern för kadettkurs alldeles bakom hörnet. Bo Österlund, som hade befordrats till flottiljamiral var då redan pensionerad och det var knappast särskilt många forna förmän som längre jobbade i Obbnäs.
Som reservist drog jag mig i ide för lång tid, då inga möjligheter för repetitionsövningar i praktiken fanns.
Den klassiska medelålders reservistuppväckelsen
Då jag övergått till senare hälften av trettioårsstrecket, inför stundande medelåldern, fick nys om möjligheter till olika skolningsmöjligheter som Försvarsutbildningsföreningen MPK erbjuder, blev jag intresserad. Det ryktades att man till och med kunde komma åt att få delta i repövningar denna väg. Jag tog reda på vad jag kunde, ansökte om plats på MPK:s kurser och så småningom öppnades möjligheter för allt mer aktiv verksamhet.
Utbildare för MPK Sjöförsvarsdistriktet och med i lokalbataljonens övningar
Det hade inte dröjt ett år sedan första kursdeltagandet tills jag redan hade undertecknat en förbindelse för MPK Sjöförsvarsdistriktet och var i beråd att skola mig till utbildare.
Jag strävade målmedvetet att uppdatera de egna militära kunskaperna och bland annat lära mig det nya stridssättet och vad det medförde. Jag hade ju aldrig ens sett en modulär stridsutrustning på nära håll. Så småningom införskaffade jag en egen M/05-terrängdäkt, då jag märkte att den behövdes oftare än vad man hade möjlighet att kvittera en ut från rustförråden.
Jag avlagde först utbildarkompetens på gruppnivå, sedan på plutonnivå. Även utbildningsstigen till kompetensen som ledare för grundnivåns skjutningar påbörjades, jag anslöt mig till Esbo Reservister och började frekventera pistolbanan. Före jag märkte av det, var jag utbildare på de rätt så krävande utbildningshelheterna inom spridd stridsföring i kust- och skärgårdsförhållanden, blev snart huvudutbildare och till slut kursledare. Snart kom även Försvarsmaktens övningar med och då jag öppnat munnen vid rätt tillfälle, damp det ner ”tornkuvert” även från Flottans lokalbataljon, dvs. reservisternas elitstyrkor.
Försvarsmaktens representant i Nederländerna och utmärkelser i hemlandet
Jag deltog med gott resultat i världens största militärmarschtillställning, Nederländernas Nijmegen Vierdaagse år 2018 som en del av Försvarsmaktens delegation. Inte en enda av oss reservister avbröt marschhelheten à 160 km med minst 10 kg ryggsäck på ryggen som sträckte sig över 4 dagar. Mina fötter blev nog i så dåligt skick att efter marschupplevelsen var jag tvungen att vara sjukledig i två veckor och äta en antiobiotikakur. Jag rekommenderar alla som överväger deltagande i Nijmegen att välja lättare kängor en Försvarsmaktens M/05 landstigningsskor!
Att jag hållit på lite med det ena och det andra, eller kanske det har att göra med att föregående gång skett för tjugo år sedan, blev jag befordrad vid Försvarsmaktens fanfest 2019 till översergeant. Försvarsmedalj med hasp av brons hade jag fått lite tidigare. Följande överraskning kom i form av befordring till båtsman på Försvarets fanfest 2024.
Även om försvar för mig i grund handlar om att med sin egen insats bidra till att vårt lands militära kunskaper bibehåller en tillräckligt hög nivå för att göra attackerandet av vårt land så obekvämt som möjligt för en fiende, är det dock trevligt med den mer glamourösa sidan av försvarsarbetet. Den, där det ingår mera bling bling, än i att förtära provianter i fältförhållanden eller att tillverka sin egna tillfälliga övernattningsplats. Visst är det roligt att åtminstone en gång per år få klä sig i Försvarsmaktens stora festdräkt för tillställningar där ifrågavarande kostym är rätt val.
Intresse för försvarsforskning
Det tog inte länge för mig att inse att försvarsforskning och särskilt en forskningsgren vid namnet militärsociologi var intressanta. Jag producerade mitt första anspråkslösa empiriska rön för Försvarsutbildningsföreningen som en del av mina studier vid Helsingfors universitet år 2020 och fortsättning i form av en mer omfattande forskning följde följande år. Jag utnyttjade min studie också som en del av min kandidatavhandling inom ämnet sociologi som godkändes vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet sommaren 2022, två år efter att jag påbörjat studierna.
Då jag skriver detta håller jag på att avlägga studier med flexibel studierätt (joo) vid Försvarshögskolan, som utgör en andra, liten biämneshelhet (15 sp) i min kandidatexamen. Och för år 2023 verkar det bli åtminstone ett tiotal övningsdygn. Trevligt att den ”gamla” översergeanten ännu duger i fältomständigheter!