I sin nuvarande form ter sig civiltjänstgöringen för mången som funderar över värnpliktsfrågor endast som ett lättare sätt att komma undan och undgå att hamna att ampas med den begränsade verksamhetssfären och auktoritära organisation som Försvarsmakten utgör.
Många söker sig givetvis till civiltjänstgöring av alldeles väl grundade orsaker, så som på baserat på personlig övertygelse, ävensom eftersom de anser sig kunna vara till större nytta genom att avlägga civiltjänstgöring istället för värnplikt.
Men det ansöks om rätt till civiltjänstgöring också på grund av lättja, eftersom det är ett enkelt och mindre krävande sätt att ”sköta om en tråkig plikt” än att utföra militär tjänstgöring, trots att tjänstgörinstiden är längre än vad den som längst är för militärtjänstgöring. Efter frånvarona i och med skolningsperioderna kan tjänstgöringen skötas om som om man var i vanligt arbete, lyftandes dagspenning, men ändå sovande i eget hem och egen säng. Veckosluten är i regel ledig tid, då man kan berika sitt liv med fritidssysslor eller förvärvsarbeta vid sidan om.
Men civiltjänstgöringssystemet skulle ha förutsättningar för mycket mer effektiv verksamhet som skulle gynna samhället både i normala förhållanden och under untantagsförhållanden.
Skolning som är till nytta också framöver
Även om civiltjänstgöring medför skolning av allmännyttig natur, kunde denna skolning effektiveras för att bättre svara på undantagstillstånds behov. Färdigheter som gynnar tjänstgöraren själv i normalförhållanden skulle inte skada heller. Under civiltjänstgöring kunde exempelvis personen som arbetsrelaterad inlärning avlägga grundexamen inom social- och hälsovårds (närvårdare) första års studier. Ifall tjänstgöraren har tidigare erhållen kunskap, kunde examen till och med avläggas i sin helhet under civiltjänstgöringen. Då kunde den utexaminerade placeras i en undantagstillstånds organisation baserat på sin skolning med samma princip som en värnpliktig placeras i krigstids uppgift motsvarande sina militära kunskaper.
En grundexamen inom social- och hälsovård skulle vara ett ganska bra utfall av att helt enkelt bara skött sin civila plikt.
I stället för ”allt-i-allon” verksamhet som bidrar till den egna framtiden
Många söker sig naturligtvis redan nu till uppgifter som stöder det egna karriärbygget eller den professionella profilen, men rätt så många är verksamma som vaktmästare i diverse organisationer eller vagt beskrivna ”allt-i-allo” uppgifter, bara för att vara ”någonstans” under sin civiltjänstgöring. Detta är också bortkastade samhälleliga resurser, då civiltjänstsystemet kostar pengar, även om det är fördelaktigare än att ordna militärtjänstgöring för beväringar.
Utöver närvårdarstudier finns det en hel del kunnande inom civil krishantering, som man kunde med fördel anamma under det dryga året som civiltjänstgöringen räcker. Till dessa hör bland annat olika tekniska stödtjänster, social- och hälsovårdens samt räddningsverkets fortsättnings- och fortbildningsskolningar samt skyddsverksamhet och mångsidiga uppgifter inom underhåll.
Det nuvarande systemet där man kan ta en plats som ”allt-i-allo” med en enkel ensidig anmälan tjänar varken civiltjänstverkets syfte eller samhällets behov.
Emedan beväringar är en del av maskineriet för trupproduktionen torde det vara skäligt att förvänta sig det samma av utförare av civiltjänstgöring.
Från civiltjänstgöring också till krigstida placering i Försvarsmaktens stödtjänster
Försvarsmakten producerar en stor del av den kapacitet den behöver själv, men mycket utarbetas också av affärsverk och utomstående producenter. Exempelvis ansvara ett skilt bolag, Leijona Catering, för trakteringen. För så gott som varje civiluppgift inom Försvarmakten finns också motsvarigheter i undantagstillstånds organisation, som bra kunde fyllas med icke-värnpliktiga. Läkare behöver ingalunda vara militärläkare, ej heller sjuksskötarna fältsjukskötare, även om det inom den medicinska branschen är viktigt att förstå militärorganisationens särskilda fysiologiska trauma typer. Dessa kunskaper måste ingalunda studeras vid militärmedicinska verket, eftersom samma explosions-, tryck-, skär- och splitterskador också kan uppkomma i civilförhållanden i samband med olyckor.
En person som slutför kockstudier under civiltjänstgöringen kunde bra utföra sin praktik just till exempel inom Leijona Catering och placeras den vägen i undantagsförhållandes organisationen. Nu rekryterar ju Leijona Catering de behövliga fältkockarna i regel bland oplacerade reservister. Dessa placeringsdugliga reservister torde vara till större nytta som skyddstrupp för de nämnda civilbaserade fältkockarna i en undantagsförhållandes organisation.
Nödvändiga uppdateringar i civiltjänstgöringslagen samtidigt med värnpliktslagens förändringar
Förändringarna i naturen av civiltjänstgöringen och möjligheten att uppbygga gemensamma utbildningsstigar sida vid sida med Försvarsmaktens (vapenfria skolnings) verksamhet kräver högst antagligen förändringar i civiltjänstgöringslagen. Det vore således klokt att tillsammans söka fram och identifiera organisationernas behov för undantagsförhållanden och göra uppdateringarna i båda lagarna, så väl civiltjänstgöringslagen och värnpliktslagen samtidigt, så som år 2007 då bägge lagar senast uppdaterades.
Detta till trots att FN:s människorättskommision klagat på att det finns för många militärpersoner som befattar sig med frågor gällande civiltjänstgöring – något som är rätt så ofrånkomligt, eftersom upp till 73 procent av alla finska män till exempel beordrades till militär tjänstgöring som beväringar år 2019. Det kan vara svårt att hitta en person, som inte per definition är en militärperson (vilket samtliga reservister också är). Syftet med det hela skulle ju i högsta grad vara att bygga upp ett system som skulle vara både gynnsamt ur samhällelig perspektiv och så jämlikt för tjänstepliktiga som möjligt.