Vad är skäl att minnas från nuvarande regeringen?
Vi har två år av pandemielände och fyra år av regeringspolitik i socialistregerings regi. Som regeringen Sanna Marins mest betydande åstadkommelser kan ses offentliga ekonomins rasande i Finland både på grund av idéella skäl och med svepskäl från coronapandemin, image byggnads centrering på bekostnad av nationens väl och särskilt i slutändan av regeringsperioden interna bråk och oförmågan att landa i mål ens sametingslagen, som EU uppfattar som en fråga om mänskliga rättigheter.
Coronan faller inte glömska – särskilt inte för dem som gjort konkurs
Det finns inga skäl att klaga på socialistregeringens verksamhet i början av coronapandemin, eftersom hela världen stod inför något nytt och skrämmande. Men längre in i pandemin, då rakryggade beslut borde fattats, outsourceade statsministern ansvaret av att leda Finland till familjeministern, som med sina vidriga beslut tvingade företagarfamiljer och personer som redan färdigt var i lågavlönade arbeten till brödköerna. Jag vet vad jag talar om, eftersom jag är en av dem som blev av med både inkomstkälla, självkänsla och yrkesidentitet. Från två branscher (kultur- och restaurangbranscherna).
Hur många minns hur socialistministern försäkrade att inte ett enda bolag går i konkurs på grund av coronan? Berätta detta gärna för mina vänner, som hade en funktionsduglig lunchrestaurang och cateringverksamhet. Paret gick inte miste endast om sin livnäring utan ena parten miste på köpet ocskå sin hälsa. Lyckligtvis inte livet, även om också det var nära!
Allt är inte socialisternas fel
Även om socialisterna som statsministerparti bär det största ansvaret, är det skäl att minnas – till exempel som en börselkund så som jag – hur De Gröna i tiderna sålde Finlands energisjälvförsörjning till utlandet. Om det känns surt att betala överstora priser (börspriset för el är beroende på det dyraste drivmedlets kostnad, som för närvarande är gas) till företag i monopolställning, kan det vara skäl att minnas att De Gröna var i täten för att försäkra att detta penningflöde inte rinner i statskassan, utan snarare till utländska investeringsbolag. Eftersom citygröna ändå vill avnjuta sin sojalatte tillverkad av sojadryck som fraktats med flyg till Finland i en bekväm +24 C innetemperatur, är det inte så väsentligt att Helsingfors fjärrvärme åstadkoms med att bränna rysk stenkol. Samma situation gäller för övrigt i Esbo också, i Finnå kraftvärk brinner av Putins närkrets köpt kol, som man sedan ”miljövänligt” kan värma både större och mindre hus. Det är sedan angenämt att från sitt jämnvarma stenhus vifta med pekfingret i luften mot klimatbovarna på landsbygden som värmer sitt torp med trä från egen skog – de åstadkommer ju otrevliga småpartiklar!