Samlingspartiet och Sannfinländarna säljer luft – enspråkigt på finska
Som väntat har Samlingspartiet och Sannfinländarna båda skapat sina skuggbudgetar, vilket givetvis också Rörelse Nu gjort. Som kunde väntas, finns det en hel del åtstramningar och försämringar i tjänster, medan beskattningen lämnas i regel orörd. Att ett borgarparti inte vågar lyfta locket till Pandoras ask som heter beskattning har med djupt inrotad korruption att göra.
Särskilt Samlingspartiet har varit mycket mån om att ge sig in i ”stor business” alltid då detta varit möjligt och detta har resulterat i katastrofer så väl lokalt, som på nationell nivå. I min gamla hemstad Esbo har Samlingspartiet under de omkring 20 åren som största parti lyckats skrota ett fungerande skolnätverk – på båda språken – och få stadens skuld att klättra upp till belopp motsvarande nästan dubbelt Estlands statsskuld. Alltså en stad i Samlingspartistisk regi har mera skuld, än vår grannstat, som för övrigt kört förbi Finland både gällande resultat i PISA-undersökningar och som land för potentiella internationella investeringar – inte minst bland ICT, som Finland varit så mån om att försöka hålla uppe med tanke på global finansiering.
Var Samlingspartiet, där korruption
Att stora byggprojekt ordnas i kabinetter utan tillförligtlig konkurrensutsättning är vardagsmat, men det tråkiga är att dessa byggprojekt dessutom är oerhört dyra och framför allt oändamålsenliga. Detta syns i att i många städer och kommuner där Samlingspartiet styr och ställer, minskar befolkningen. Fördelningen av förtroendeuppdrag och olika belöningsposter efter (oftast ofrivilligt) avslutad politisk karriär fördelas i kretsarna som de vore gratissampel av schampoo.
Det är kanske tråkigt att påminna, men det var ju faktiskt Samlingspartiet som såg till att över 700 000 finländare idag betalar skyhöga elöverföringsavgifter till Caruna, som lyfte på sina priser innan en enda kabel hade dragits av ifrågavarande bolag. Bolaget ägs till 92,5 % av utländska investerare, som de facto inte satt en cent ner på ”utvecklandet av elnätverket” som det heter som grund att debitera överföringsavgifterna. Bara år 2017 gick Finska staten tack vare denna ”affär” miste om 12 miljoner euro i skatteintäkter.
Sannfinländarna vill förfinska vårt nationalarv – snart blir väl Carl Gustaf Emil Mannerheim också Kalervo Manninen
Sannfinländarna har alltid förhållit sig minst sagt reserverat till vårt andra nationalspråk. I det som de kallade sitt ”finskhetsprogram” hade den tvåspråkiga historian skrivits om till enspråkigt finsk. Den breda kulturella rikedom på båda våra nationalspråk har av någon anledning setts som ett hot, vilket bara kan vara ett tecken på oerhört dåligt självförtroende. Vilket i sig kan bestyrkas av det hur Sannfinländarna senast agerade då de hade regeringsansvar – för egen vinning och rent av i den mån att ministrarna och de mest centrala riksdagsledamoterna var färdiga att till och med ge upp sitt partimedlemskap för att klamra sig fast vid makten.
Språkkäbblet inte det verkligt stora problemet
Sannfinländarna har aldrig försögt dölja att de är ett populistparti, men en dylik opportunism, där inte ens det egna partiets gemensamma intresse är av något värde låter i mitt tycke som en skrämmande. Hur ska man lita på en politiker med regeringsansvar, som inte ens drar hemåt i förhållande till sin egen intressegrupp, utan allt roterar kring den egna naveln?
Dagens halla-ahoiter är nog så kvicka att påminna om att det av Soini uppbyggda partiet ser alldeles annorlunda ut, särskilt då ledaren för dagens Sannfinländare heter Riikka Purra. Men trots att Purra har gjort ett antal välmotiverade uttal, har den både främlings- och invånarfientliga – gentemot vårt lands egen befolkning, alltså – politiken tråkiga ekon från en tidsera i 1930-talets Tyskland. Att de lånat sina färger från Svenska flaggan kan nog inte uppfattas som någon merit.
Traditionella borgarna verkar inte förstå ekonomi
Det som dock är mest skrämmande i en mycket möjligt regeringskoalition mellan Samlingspartiet och Sannfinländarn är, att de klart saknar realism gällande ekonomi. Att kalla sig borgare och vara oförmögen att förstå nationalekonomi är inte särskilt smickrande.
Så som Rörelse Nu:s ordförande Harry Harkimo konstaterade i presentationen av Rörelse Nu:s skuggbudget: en miljards nedskärningar räcker nätt och jämnt till att betala de stigande räntekostnaderna på de statliga lånen och resten smälter ner i inflationens avgrundsdjup.
Så se upp – om det lovas 1 miljards inbesparingar så är nettoinverkan de facto negativ. Det är klart att om man inte talar sanning – vilket verkar vara förvånansvärt svårt för både Samlingspartiet och Sannfinländarna ibland – och låter bli att beakta självklara tilläggskostnader så som tilläggsfinansiering för välfärdsområden – ett måste för att de ska kunna uppfylla sina lagstadgade uppgifter nu, då tack vare socialistpartiet Centern social- och hälsovårdstjänsternas omorganisering kan få kostnaderna att till och med tredubblas, så visst kan man påstå att det blir nettoinbesparingar. Eftersom löner harmoniseras, nya ledande tjänster grundas och all fokus sätts i att bygga en så stor förvaltningsorganisation som bara är möjligt, blir det tyvärr nog helt enkelt inte på riktigt pengar kvar till själva verksamheten – vården.
